Det ar svart att forsta att jag snart kommer att vara hemma, att jag vid den har tiden nasta vecka redan kommer att ha vant mig vid rytmen i ett snokallt Sverige. Konstigt att jag inte kommer att traffa Patience, Mami, Araya, Tetchi, Kofi o de andra mer, eller att Peace inte kommer att smyga in i mitt rum pa kvallarna for o prata o ga igenom alla mina saker. Underligt att jag inte mer kommer att vakna av att jag svettas eller av att jag tror jag har hort en mus. En del av allt som ar Ghana kommer jag att sakna, kanske till och med det mesta. Men det finns en del som jag ar ratt glad att fa lamna bakom mig.
Min sista helg i Ghana har varit ganska uneventful. Vi tog med oss alla barn o badade en sista gang, nagot som, som vanligt, var valdigt lyckat o valdigt uppskattat. Eftermiddagarna har jag spenderat med att packa. Har inte alls lika mkt packning som jag trodde, kommer att lamna en hel del grejer har, men inte lika mkt som jag vantade mig att jag skulle lamna. Har upptackt att jag gillar mina saker :)
Jag har btw fatt ett tillskott till mitt rum. Det ar numera inte bara jag utan ocksa tre katter som huserar i min lilla lya. Jag har de senaste tva veckorna haft en katt som har smugit sig in i mitt rum hela tiden, sa fort jag lamnat dorren pa glant. Det har gjort mig ratt irriterad, for varje gang jag har hort den rora sig har jag trott att det var en mus eller nat annat laskigt. I lordags kvall upptackte dock jag o nagra av barnen varfor den inte lamnar mig ifred. Katten har namligen tva kattungar i mitt rum! De ar jattesota o pyttesma, sa sma att de inte kan ga ordentligt, utan snubblar omkring som om de vore berusade. SAA sota! O nu sover jag mkt battre ocksa, for jag vet att alla ljud jag hor kommer fran dem. Det verkar ju ganska otroligt att moss o dylikt skulle uppehalla sig i ett rum fullt av katter.
De allra sista tva dagarna av mina tre manader i Ghana kommer jag att spendera pa barnhemmet med alla barn o med att ta bilder. Mamma o pappa sager att jag ska ta bilder pa min vardag, pa allt sant som ar sjalvklart for mig vid det har laget. Men hur tar man bilder pa nagot man tar for givet? Om man tar det for givet ser man det ju nastan inte o det ar inget man tanker ar vart att fotografera. Ta t.ex. alla kvinnor o barn som saljer frukt, mat o Pure Water frans tora lador de bar pa huvudet. Eller ta Pure Water! En total sjalvklarhet nu, att dricka vatten ur en plastpase, men kanske inget som folk darhemma tycker ar sarskilt vanligt. Far helt enkelt bara med mig kameran vart jag an gar o fota allt jag ser. KOmmer ha en hel del att ga igenom nar jag kommer hem!
Hem... Ja, snart ar jag hemma. Taxin kommer 16.00 pa onsdag eftermiddag. Jag landar i Stockholm 09.25 foljande dag. I can't wait!
måndag 1 februari 2010
onsdag 27 januari 2010
En vecka!
Idag ar det exakt en vecka tills jag aker hem. Det ar svart att tro att mitt Afrikaaventyr redan ar over. Det ar anda en resa jag har planerat for o dromt om i atminstone tva ar. Having said that, jag ar redo att aka hem. Jag har redan resfeber! Kan nastan inte somna pa kvallarna, o nar jag val somnar drommer jag, varje natt, om att komma hem, att vara hemma, om flygresan, om att packa. Igar natt dromde jag att jag kom hem o blev visad mitt nya rum (syster-yster har namligen gjort om mitt rum nar jag varit borta...), men det var inte mitt rum utan Ebbas o nastan ingenting var forandrat. Jag vaknade o trodde pa fullt allvar att jag lag hemma i min egen sang. Det var en konstig kansla att inse att jag fortfarande befinner mig i Afrika!
Nu ska jag ga pa min sista quiz night, sen ar det bara att forsoka njuta av de allra sista dagarna. Nedrakningen har borjat...
Nu ska jag ga pa min sista quiz night, sen ar det bara att forsoka njuta av de allra sista dagarna. Nedrakningen har borjat...
fredag 22 januari 2010
Long time no see
Nu har jag antligen kommit hem igen! Efter en resa landet runt ar man ratt trott, o har man dessutom blivit kvarhallen i ett annat land MOT SIN VILJA, blir man annu trottare. Alltsa ar jag mycket glad att vara tillbaka i det basta landet i Afrika, pa den basta platsen i det basta landet - Akuapem Hills, Ghana.
Jag kanske ska beratta lite om min resa. Forsta delen var underbar, vi akte runt nastan hela Ghana, akte till Mole National Park o sag en stor elefanthanne pa bara nagra meters avstand, vi traffade en superkonstig amerikanare, jattetrevliga slovenier o blev kallade for 'stupid americans' av en arg tyska mitt i natten. En bra resa, men andra ord! Men sen akte vi till Burkina Faso... Ingen i Burkina Faso pratar engelska, till att borja med, alla pratar franska. Eftersom jag misslyckades med att lara mig franska (jag gav det fyra ar, men sen fick det baske mig vara nog) o bara en av tjejerna jag reste med pratade franska, var mojligheterna att kommunicera grymt begransade. Forutom det hade vi STORA problem med ambassaden, som vagrade ge Haley (en av kanadensiskorna) ett visum sa att hon kunde komma tillbaka in i Ghana. Nar vi sa att vi behovde det snabbt o att fyra dagar var for lang tid, kastade receptionisten passet i ansiktet pa oss o sa att Ghana anda inte ville ha oss dar. Nice. O Projects Abroad gjorde ingenting, sa at oss att vi inte kunde gora nat annat an att vanta (nagot vi fick gora i fyra timmar pa trottoaren utanfor ambassaden, innan de slappte in oss for att prata med nagon...). Alltsa checkade vi in pa ett hotell (ett jattegulligt stalle med harlig vasterlandsk mat, drivet av franska nunnor - den enda bra delen med Burkina Faso). Som om inte vara problem med ambassade var nog spenderade vi de foljande tva dagarna med att bli lurade, ljugna for, blasta pa pengar o allmant trakasserade av tiggare o forbipasserande civilister. De sista tva dagarna innan vi skulle hamta passet lamnade vi bara hotellrummet for att ga till bensinstationen som lag granne med hotellet for att kopa yoghurt o ost o kex, som vi overlevde pa. Nar vi skulle hamta upp visumet var det inte fardigt (saklart) o det var inte forran jag ringt min kare far o han ringt Projects Abroad o skallde, som nagot faktiskt hande. Accra-chefen for PA ringde ambassaden o fick dem att lova att visumet skulle vara fardigt samma dag (nagot den otrevligaste receptionist jag nagonsin traffat sa inte skulle ha hant om han inte ringt) o bad mig halsa min pappa att han nu hjalpt oss. Sa, nar fyra uppskramda tonaringar ringer o tigger om hjalp, da gor han inget, men sa fort en vuxen ringer da gar det undan, minsann. Jaja, tillbaka till Ghana kom vi iaf o det var SA skont att komma hem.
Pa tal om hem, det ar nu mindre an tva veckor kvar! Jag aker harifran kvallen den 3 februari o landar pa Arlanda runt halv tio foljande morgon. Jag har lite blandade kanslor infor hemresan. Dels ska det bli jatteroligt att komma hem, jag saknar mina kara foraldrar, min knappa syster o coola lillebror o resten av familjen, jag saknar alla mina underbara vanner, mitt rum, mitt hus, en dusch o normalitet. Men samtidigt ar Ghana ocksa hemma. O hur i all varlden ska jag kunna lamna alla barn?! Just nu har jag lite panik - det ar sa mycket jag vill hinna med innan jag aker! O jag har nu bytt program, fran care till building, vilket innebar att jag varje formiddag kommer att arbeta med att bygga en skola. Jag vill fortfarande aka till barnhemmet pa eftermiddagarna, sa det innebar att jag har valdigt lite tid over till annat. Jag far helt enkelt lara mig att bli effektiv, nagot jag aldrig kunnat sarskilt bra, o det lilla jag lyckats lara mig under tolv ar i skolan har tre manader i Ghana suddat ut. O jag vill inte ens borja TANKA pa att packa! Oh no...
Jaja, det loser sig val, hoppas jag. Det kanns bara sa konstigt att hela mitt Afrikaaventyr snart ar slut... Jag har dromt om o planerat for Afrika sa lange o nu ar det snart over. Konstig kansla!
Nu har jag inte tid att skriva mer, maste hem o ata middag (som kryddas med min nyinhandlade chito!) o sen bonfire med chokladfondue, eller kortspel pa Mama's. Har inte riktigt bestamt mig an!
Jag kanske ska beratta lite om min resa. Forsta delen var underbar, vi akte runt nastan hela Ghana, akte till Mole National Park o sag en stor elefanthanne pa bara nagra meters avstand, vi traffade en superkonstig amerikanare, jattetrevliga slovenier o blev kallade for 'stupid americans' av en arg tyska mitt i natten. En bra resa, men andra ord! Men sen akte vi till Burkina Faso... Ingen i Burkina Faso pratar engelska, till att borja med, alla pratar franska. Eftersom jag misslyckades med att lara mig franska (jag gav det fyra ar, men sen fick det baske mig vara nog) o bara en av tjejerna jag reste med pratade franska, var mojligheterna att kommunicera grymt begransade. Forutom det hade vi STORA problem med ambassaden, som vagrade ge Haley (en av kanadensiskorna) ett visum sa att hon kunde komma tillbaka in i Ghana. Nar vi sa att vi behovde det snabbt o att fyra dagar var for lang tid, kastade receptionisten passet i ansiktet pa oss o sa att Ghana anda inte ville ha oss dar. Nice. O Projects Abroad gjorde ingenting, sa at oss att vi inte kunde gora nat annat an att vanta (nagot vi fick gora i fyra timmar pa trottoaren utanfor ambassaden, innan de slappte in oss for att prata med nagon...). Alltsa checkade vi in pa ett hotell (ett jattegulligt stalle med harlig vasterlandsk mat, drivet av franska nunnor - den enda bra delen med Burkina Faso). Som om inte vara problem med ambassade var nog spenderade vi de foljande tva dagarna med att bli lurade, ljugna for, blasta pa pengar o allmant trakasserade av tiggare o forbipasserande civilister. De sista tva dagarna innan vi skulle hamta passet lamnade vi bara hotellrummet for att ga till bensinstationen som lag granne med hotellet for att kopa yoghurt o ost o kex, som vi overlevde pa. Nar vi skulle hamta upp visumet var det inte fardigt (saklart) o det var inte forran jag ringt min kare far o han ringt Projects Abroad o skallde, som nagot faktiskt hande. Accra-chefen for PA ringde ambassaden o fick dem att lova att visumet skulle vara fardigt samma dag (nagot den otrevligaste receptionist jag nagonsin traffat sa inte skulle ha hant om han inte ringt) o bad mig halsa min pappa att han nu hjalpt oss. Sa, nar fyra uppskramda tonaringar ringer o tigger om hjalp, da gor han inget, men sa fort en vuxen ringer da gar det undan, minsann. Jaja, tillbaka till Ghana kom vi iaf o det var SA skont att komma hem.
Pa tal om hem, det ar nu mindre an tva veckor kvar! Jag aker harifran kvallen den 3 februari o landar pa Arlanda runt halv tio foljande morgon. Jag har lite blandade kanslor infor hemresan. Dels ska det bli jatteroligt att komma hem, jag saknar mina kara foraldrar, min knappa syster o coola lillebror o resten av familjen, jag saknar alla mina underbara vanner, mitt rum, mitt hus, en dusch o normalitet. Men samtidigt ar Ghana ocksa hemma. O hur i all varlden ska jag kunna lamna alla barn?! Just nu har jag lite panik - det ar sa mycket jag vill hinna med innan jag aker! O jag har nu bytt program, fran care till building, vilket innebar att jag varje formiddag kommer att arbeta med att bygga en skola. Jag vill fortfarande aka till barnhemmet pa eftermiddagarna, sa det innebar att jag har valdigt lite tid over till annat. Jag far helt enkelt lara mig att bli effektiv, nagot jag aldrig kunnat sarskilt bra, o det lilla jag lyckats lara mig under tolv ar i skolan har tre manader i Ghana suddat ut. O jag vill inte ens borja TANKA pa att packa! Oh no...
Jaja, det loser sig val, hoppas jag. Det kanns bara sa konstigt att hela mitt Afrikaaventyr snart ar slut... Jag har dromt om o planerat for Afrika sa lange o nu ar det snart over. Konstig kansla!
Nu har jag inte tid att skriva mer, maste hem o ata middag (som kryddas med min nyinhandlade chito!) o sen bonfire med chokladfondue, eller kortspel pa Mama's. Har inte riktigt bestamt mig an!
lördag 2 januari 2010
2010
Ojojoj, ett nytt decennium... Vad ska man saga, gott folk? Vad kan vi gora de nastkommande tio aren, som gor dem battre an de tio ar som gatt? Tal att tanka pa.
Sa langt har jag personligen inte gjort sa mycket. Nyar firade jag pa Kokrobite Beach tillsammans med tva kanadensiskor, en hollandska, tva svenskar o en oraknelig mangd reggae-fans. Borjade det nya aret med att dansa till Bob Marley, kanske inte den musik jag skulle ha valt, men vi var ratt nojda anda :)
Idag, den andra januari 2010, ar jag i Accra o ska spendera natten pa ett hotell, bara for att! Kelsi har haft sin pojkvan har, men han aker hem idag, sa vi behaller deras hotellrum en extra natt o skammer bort oss lite. En RIKTIG dusch, en toalett som spolar. Sma gladjeamnen har i livet!
Annars ar det val inte sa mkt nytt, tror jag... Har varit pa barnhemmet som vanligt, alskar fortfarande alla barnen. Det ar oerhort varmt, men det har jag val sagt ungefar i varje inlagg ;) Tack vare min nya attityd, trivs jag faktiskt mycket battre har i Ghana (inte for att jag inte trivdes innan, men ni forstar...) o nar jag idag tankte pa att jag snart ska aka hem blev jag faktiskt lite ledsen. Det var nog forsta gangen!
Saker jag kommer sakna med Ghana;
Barnen! Alla alskade barn, bade pa barnhemmet o hemma
Jollof rice, typ det godaste ever :)
Trevliga, oppna manniskor
Volontarerna
Den avslappnade atmosfaren
Bucket showers :)
Langa filosoferande timmar i min halvobekvama fatolj
Att inte ha elektricitet. Det ar faktiskt oerhort avslappnande att vara utan, forvanande nog. Jag har fatt mkt mer tid till mig sjalv, till att lasa o tanka. Man kan se stjarnor pa ett helt annat satt utan allt elektriskt ljus. Samtal blir helt annorlunda under en stralande fullmane utan andra ljuskallor. Stressen blir mkt mindre utan bade dator o TV (jag VET att jag kan valja sjalv om jag vill sitta vid TVn eller datorn, men bara att de finns dar...), jag har inga tider o passa o inget som kraver min uppmarksamhet utom jag sjalv.
Saker jag INTE kommer sakna med Ghana;
Att aldrig vara ren
Manniskor (man) som aldrig later en vara ifred, som staller fraga efter fraga efter fraga, som ror vid en hela tid, o som avslutningsvis ger en sitt telefonnummer eller kraver att fa mitt
Moss i sovrummet
STORA spindlar
Toaletten. I say no more.
Men, aventyret ar inte slut an, o tacka Gudarna for det! Jag har mkt kvar att gora innan jag ar redo att aka hem. Pa fredag aker jag, Kelsi, Roxy o Hayley ivag pa Resan. Vi ska aka igenom hela Ghana, fran den sodra delen dar vi ar, genom landet, passera genom Mole National Park o sen in i Burkina Faso, spendera tva dagar dar o sen aka hem, hela vagen genom landet. Det ska bli superroligt! Sa, efter fredag kommer ni antagligen inte hora av mig pa ungefar tva veckor, bara sa ni vet :)
Hoppas att alla hade ett bra nyarsfirande o att ni inte avlade for manga nyarsloften att bryta :) Mitt enda nyarslofte ar att uppskatta min Afrikatid till fullo o att pa riktigt inse vilket aventyr jag ar mitt uppe i. Leva har o nu, eller hur var det?
Sa langt har jag personligen inte gjort sa mycket. Nyar firade jag pa Kokrobite Beach tillsammans med tva kanadensiskor, en hollandska, tva svenskar o en oraknelig mangd reggae-fans. Borjade det nya aret med att dansa till Bob Marley, kanske inte den musik jag skulle ha valt, men vi var ratt nojda anda :)
Idag, den andra januari 2010, ar jag i Accra o ska spendera natten pa ett hotell, bara for att! Kelsi har haft sin pojkvan har, men han aker hem idag, sa vi behaller deras hotellrum en extra natt o skammer bort oss lite. En RIKTIG dusch, en toalett som spolar. Sma gladjeamnen har i livet!
Annars ar det val inte sa mkt nytt, tror jag... Har varit pa barnhemmet som vanligt, alskar fortfarande alla barnen. Det ar oerhort varmt, men det har jag val sagt ungefar i varje inlagg ;) Tack vare min nya attityd, trivs jag faktiskt mycket battre har i Ghana (inte for att jag inte trivdes innan, men ni forstar...) o nar jag idag tankte pa att jag snart ska aka hem blev jag faktiskt lite ledsen. Det var nog forsta gangen!
Saker jag kommer sakna med Ghana;
Barnen! Alla alskade barn, bade pa barnhemmet o hemma
Jollof rice, typ det godaste ever :)
Trevliga, oppna manniskor
Volontarerna
Den avslappnade atmosfaren
Bucket showers :)
Langa filosoferande timmar i min halvobekvama fatolj
Att inte ha elektricitet. Det ar faktiskt oerhort avslappnande att vara utan, forvanande nog. Jag har fatt mkt mer tid till mig sjalv, till att lasa o tanka. Man kan se stjarnor pa ett helt annat satt utan allt elektriskt ljus. Samtal blir helt annorlunda under en stralande fullmane utan andra ljuskallor. Stressen blir mkt mindre utan bade dator o TV (jag VET att jag kan valja sjalv om jag vill sitta vid TVn eller datorn, men bara att de finns dar...), jag har inga tider o passa o inget som kraver min uppmarksamhet utom jag sjalv.
Saker jag INTE kommer sakna med Ghana;
Att aldrig vara ren
Manniskor (man) som aldrig later en vara ifred, som staller fraga efter fraga efter fraga, som ror vid en hela tid, o som avslutningsvis ger en sitt telefonnummer eller kraver att fa mitt
Moss i sovrummet
STORA spindlar
Toaletten. I say no more.
Men, aventyret ar inte slut an, o tacka Gudarna for det! Jag har mkt kvar att gora innan jag ar redo att aka hem. Pa fredag aker jag, Kelsi, Roxy o Hayley ivag pa Resan. Vi ska aka igenom hela Ghana, fran den sodra delen dar vi ar, genom landet, passera genom Mole National Park o sen in i Burkina Faso, spendera tva dagar dar o sen aka hem, hela vagen genom landet. Det ska bli superroligt! Sa, efter fredag kommer ni antagligen inte hora av mig pa ungefar tva veckor, bara sa ni vet :)
Hoppas att alla hade ett bra nyarsfirande o att ni inte avlade for manga nyarsloften att bryta :) Mitt enda nyarslofte ar att uppskatta min Afrikatid till fullo o att pa riktigt inse vilket aventyr jag ar mitt uppe i. Leva har o nu, eller hur var det?
måndag 28 december 2009
God Jul o Gott Nytt Ar!
Visserligen ar God Jul-biten lite sent ute, men i alla fall! Hoppas att alla dar hemma har haft en bra jul. Har visade det sig att julen inte var nagot jatteevent. Jag gick i kyrkan pa morgonen, vilket var en uppelvelse. Vi var visserligen bara ca 10 personer i ett litet rum, men alla dansade o sjong, de hade trummor o tamburiner o medan Reverend predikade ropde alla 'Oh Jesus' o 'Halleluja!'. Valdigt annorlunda fran vad jag ar van vid hemifran. Efter kyrkan at vi lunch, vilket inte var nagot extra, forutom att vi fick Coka Cola att dricka till. Woho, da vet man att det ar fest pa riktigt :) Pa eftermiddagen akte jag till barnhemmet o spenderade resten av dagen dar. Till alla er som skankt gosedjur - ni ska veta att de blev val emottagna! Jag o min syster hade tillsammans slagit in dem innan jag akte o nu delade jag ut dem som julklappar. De alskade dem! Pa kvallen at vi en ratt vanlig middag o sen gick ni o la oss. Sa var den julen slut. Om inget annat var den i alla fall oerhort annrolunda, bara temperaturen var nat helt annat an vad jag ar van vid fran Sverige. Jag skulle tro att det pa julafton var over 35 grader varmt. Pjuh!
Annars rullar livet pa har. Som jag tidigare namnt har de allra flesta av de gamla volontarerna akt, daribland Zoe. Det var sorgligt, men inte lika mkt som jag trodde det skulle vara. Jag spenderar nu mer tid for mig sjalv, men som alla vet som kanner mig, tycker jag om att fa vara ifred da o da :)
Jag har tagit ett beslut. Ett viktigt beslut. Under julhelgen var jag ratt home sick, o det enda jag ville var att fa aka hem over jul, att fa traffa min familj igen o att fa vara hemma i en normaltillvaro. Igar satt jag o laste igenom den dagbok som jag skrivit i varje dag sen jag kom hit o jag insag en sak. Jag ska vara i Afrika i tre manader. Jag ska vara hemma i resten av mitt liv. Varfor ska jag slosa min dyrbara tid har, dar jag upplever nagot fantastiskt o unikt som jag antagligen aldrig kommer att gora om, pa att langta hem? Jag ska darfor fran o med nu njuta av vartenda ogonblick o inte tanka pa att jag vill aka hem. Jag menar, jag kommer ju komma hem sa smaningom, men komma tillbaka till Afrika pa det har sattet vet jag inte om jag kommer gora om. Sa, fran o med nu, en positiv attityd. Det kanns redan mkt battre, om jag ska vara helt arlig :)
Haromdagen satt jag o gjorde en almanacka at mig, for att halla redan pa tiden som ar kvar. Jag insag da att av de fem helger som aterstar innan jag aker hem, kommer jag bara spendera en av dem i Kwamoso dar jag bor! Alla de andra kommer jag vara ute o resa. Den har helgen (som ar nyarshelgen) ska jag o nagra andra volontarer aka till Kokrobite Beach o fira nyar med Charlotte o Sara fran Sverige. Helgen darpa ska jag o kanadensiskorna ge os ut pa var landsomfattande Ghana-resa (som ocksa, forhoppningsvis, kommer att ta oss till Burkina Faso) o den resan varar aven nasta helg. Helgen efter det, som ar min nast sista, planerar vi en liten utflykt till Akasombo, stallet jag var pa min forsta helg, om ni kommer ihag? Dar ska vi lyxa oss med lite poolliv. Da aterstar bara en helg o den kommer att ga at till att packa. Var har tiden tagit vagen?! Jag har dessutom bara sju dagar kvar pa barnhemmet (inraknat idag) innan vi reser bort o innan jag byter till ett byggprojekt mina sista tva veckor. Det var nagot av en chock att inse det. Bara sju dagar kvar med alla barnen (aven om jag kommer halsa pa typ varje eftermiddag...)! Sa for alla er som saknar mig darhemma, ;) jag kommer snart hem! Inte mkt tid kvar. Nu galler det bara att ta vara pa o njuta av de veckor jag har kvar.
Som avslutning vill jag bara skicka en liten halsning till min favoritfamilj, familjen Bjelkevik. Ni ar underbara, inte bara for era generosa donationer (i plural!) utan ocksa for allt det stod ni alla har gett mig, anda sen jag borjade prata om att aka till Afrika. Ni far mig att kanna mig sakrare pa mig sjalv och jag vet att om jag nagonsin far problem sa finns ni dar for att backa upp mig. Sa tack! (Hedda, Albert o Mette - jag saknar er! Vi ses snart!)
Det var nog allt for den har gangen. Ska forsoka att inte droja lika lange till nasta gang jag skriver.
Gott Nytt Ar allihopa!
Annars rullar livet pa har. Som jag tidigare namnt har de allra flesta av de gamla volontarerna akt, daribland Zoe. Det var sorgligt, men inte lika mkt som jag trodde det skulle vara. Jag spenderar nu mer tid for mig sjalv, men som alla vet som kanner mig, tycker jag om att fa vara ifred da o da :)
Jag har tagit ett beslut. Ett viktigt beslut. Under julhelgen var jag ratt home sick, o det enda jag ville var att fa aka hem over jul, att fa traffa min familj igen o att fa vara hemma i en normaltillvaro. Igar satt jag o laste igenom den dagbok som jag skrivit i varje dag sen jag kom hit o jag insag en sak. Jag ska vara i Afrika i tre manader. Jag ska vara hemma i resten av mitt liv. Varfor ska jag slosa min dyrbara tid har, dar jag upplever nagot fantastiskt o unikt som jag antagligen aldrig kommer att gora om, pa att langta hem? Jag ska darfor fran o med nu njuta av vartenda ogonblick o inte tanka pa att jag vill aka hem. Jag menar, jag kommer ju komma hem sa smaningom, men komma tillbaka till Afrika pa det har sattet vet jag inte om jag kommer gora om. Sa, fran o med nu, en positiv attityd. Det kanns redan mkt battre, om jag ska vara helt arlig :)
Haromdagen satt jag o gjorde en almanacka at mig, for att halla redan pa tiden som ar kvar. Jag insag da att av de fem helger som aterstar innan jag aker hem, kommer jag bara spendera en av dem i Kwamoso dar jag bor! Alla de andra kommer jag vara ute o resa. Den har helgen (som ar nyarshelgen) ska jag o nagra andra volontarer aka till Kokrobite Beach o fira nyar med Charlotte o Sara fran Sverige. Helgen darpa ska jag o kanadensiskorna ge os ut pa var landsomfattande Ghana-resa (som ocksa, forhoppningsvis, kommer att ta oss till Burkina Faso) o den resan varar aven nasta helg. Helgen efter det, som ar min nast sista, planerar vi en liten utflykt till Akasombo, stallet jag var pa min forsta helg, om ni kommer ihag? Dar ska vi lyxa oss med lite poolliv. Da aterstar bara en helg o den kommer att ga at till att packa. Var har tiden tagit vagen?! Jag har dessutom bara sju dagar kvar pa barnhemmet (inraknat idag) innan vi reser bort o innan jag byter till ett byggprojekt mina sista tva veckor. Det var nagot av en chock att inse det. Bara sju dagar kvar med alla barnen (aven om jag kommer halsa pa typ varje eftermiddag...)! Sa for alla er som saknar mig darhemma, ;) jag kommer snart hem! Inte mkt tid kvar. Nu galler det bara att ta vara pa o njuta av de veckor jag har kvar.
Som avslutning vill jag bara skicka en liten halsning till min favoritfamilj, familjen Bjelkevik. Ni ar underbara, inte bara for era generosa donationer (i plural!) utan ocksa for allt det stod ni alla har gett mig, anda sen jag borjade prata om att aka till Afrika. Ni far mig att kanna mig sakrare pa mig sjalv och jag vet att om jag nagonsin far problem sa finns ni dar for att backa upp mig. Sa tack! (Hedda, Albert o Mette - jag saknar er! Vi ses snart!)
Det var nog allt for den har gangen. Ska forsoka att inte droja lika lange till nasta gang jag skriver.
Gott Nytt Ar allihopa!
onsdag 16 december 2009
Avsked
Avskedsveckan ar har... Det borjade i sondags med ett ovantat avsked fran min alskade katt, som efter nastan atta ar hos oss nu har gatt vidare. Idag kom nasta avsked. Rosie o Zander, som har varit har sen jag kom, begav sig idag hem till Australien. Det var ett mycket tarfyllt avsked fran deras sida, de har varit har sa lange. Pa fredag aker Claire, ocksa hon var har nar jag kom. Det kommer antagligen bli sorgligare for min del, jag var narmare med Claire an med Rosie o Zander. Det allra sorgligaste avskedet kommer dock pa lordag morgon (klockan fyra!) da Zoe aker hem till USA. Zoe har utan tvekan varit min basta van har, vi har gjort allt tillsammans och hon ar den snallaste manniska jag nagonsin har traffat. Nu ska hon aka hem o jag far val klara mig bast jag kan. Jag ar ju faktiskt halvvags genom min tid har i Ghana, eller kommer i alla fall vara det om ett par dagar. Idag ar det exakt sex veckor sen jag kom till Accra o klev av flyget pa flygplatsen. Wow. Tiden flyger forbi!
Annars ar det inte sa mycket nytt har. Vi har fatt en ny volontar fran Australien, Anna, hon ar 47 ar o valdigt driftig. Lite irriterande, men snall. Vet inte om jag har berattat om den schwesiska volontaren, Andrea. Hon ar ocksa lite irriterande, men snall o valmenande. Jag tror dock att jag framst kommer att umgas med tyskan Lena o dansken Mikkel. Jag bor inte med nagon av dem, men de ar de snallaste som finns kvar :)
Som tur ar aker Emma hem pa tisdag, sa jag behover inte sta ut med henne sarskilt lange till. Det ar inte alla avsked som ar daliga!
Jaja, hoppas julstamningen borjar infinna sig for er darhemma, har finns den inte alls. Tror dock att jag kommer att ha en oerhord hemlangtan pa julafton, sa planen ar att halla mig sa upptagen som mojligt!
Annars ar det inte sa mycket nytt har. Vi har fatt en ny volontar fran Australien, Anna, hon ar 47 ar o valdigt driftig. Lite irriterande, men snall. Vet inte om jag har berattat om den schwesiska volontaren, Andrea. Hon ar ocksa lite irriterande, men snall o valmenande. Jag tror dock att jag framst kommer att umgas med tyskan Lena o dansken Mikkel. Jag bor inte med nagon av dem, men de ar de snallaste som finns kvar :)
Som tur ar aker Emma hem pa tisdag, sa jag behover inte sta ut med henne sarskilt lange till. Det ar inte alla avsked som ar daliga!
Jaja, hoppas julstamningen borjar infinna sig for er darhemma, har finns den inte alls. Tror dock att jag kommer att ha en oerhord hemlangtan pa julafton, sa planen ar att halla mig sa upptagen som mojligt!
måndag 14 december 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
